Radband – en medeltida accessoar


”Of smal coral aboute hir arm she bar a peice of bedes, gauded al with green, an theron heng a brooch of gold ful sheene, on which ther was first write a crowned a, and after Amor vincit omina.” 

– Från The Canterbury Tales av Geoffrey Chaucer (slutet av 1300-talet)

 — v —

Mitt ibland stora projekt tycker jag att det är skönt att bara göra något litet för att blir klart med något. Jag tror det är väldigt psykologiskt för mig själv, att allt inte bara är ofärdigt hela tiden. Därför bestämde jag mig för att göra ett radband till mig.

— v —

Broder Leopold svarvar träpärlor till radband. Tyskt cirka 1400-tal

 

Varför hade man radband? 

Av vad jag har förstått är behovet av att räkna sina böner inte något som bara kristna har haft, utan det har snarare börjat i andra religioner innan, och sedan har kristna inspirerats av det. Av det jag har läst är att behovet av radband kan komma ifrån att hålla reda på de 150 böner och lovsånger som finns i Psaltaren. Detta var något som man skulle kunna, men det är inte alltid så lätt när man kanske inte ens kunde läsa. Som substitut för de 150 bönerna och lovsångerna kunde man istället be 150 Fader vår (Pater Noster). Men, det är lätt att tappa bort sig, och därför började man använda radband för att hålla koll på hur många man hade sagt.

Hur såg radbanden ut? 

Det verkar som om det funnits väldigt många olika sätt de kunde ha sett ut på. Antalet pärlor verkar ha varierat i all oändlighet och det finns fynd med allt mellan 10, 20, 33, 50 och 150 pärlor i. I bildmaterialet är det lite svårare, där finns det pärlor i alla olika antal. Det man kan tänka på när man ska basera sitt radband på bilder är att det inte alls är säkert att konstnären tänkt på att måla ”rätt” antal pärlor. Istället kan det handlat om hur många pärlor som fick plats eller såg snyggt ut.

Men hur var de ordnade då? Det är något som förändrar över tiden. De börjar ganska enkelt. De allra tidigaste radbanden, och kanske radbanden för de allra fattigaste, var egentligen bara knutar på ett snöre. Först senare blir det riktiga pärlor. Från början handlar det egentligen bara om pärlor på en rak snodd, och senare blir den till en cirkel. Den moderna varianten, som består av en cirkel och en liten ”ände” kom först på 1400-talet men blir inte vanlig förrän långt senare runt 1700-talet.

Mitt moderna radband från Peterskyrkan i Rom

Från 1200-talet kommer ”Chaplet” (jag vet inte vilken svensk term som ska användas här). En Chaplet är en sorts radband, men det finns väldigt många olika och de riktar in sig på olika bibliska personer. Tex finns det Chaplets som riktar in sig till Jungfru Maria, Jesusbarnet och Marias sju sorger. Alla dessa har olika utseenden, Jungfru Marias består av fem tiotal, Jesusbarnets har tre stora och tolv små, och Marias sju sorger har sju x sju pärlor.

 

St Hedvig, 1353 Väldigt många pärlor

Pärlorna i sin tur kunde bestå av nästan vilket material som helst, i alla fall om man tittar på fynden. Naturligtvis handlade materialet om hur rik du var. De kunde bestå av tillexempel trä, ben, glas, vanliga pärla, korall, silver, guld eller bärnsten. Pärlorna är olika storlekar och syftet med storlekarna är att markera olika böner. Vanligtvis kan man säga att små pärlorna är bönen Fader vår och de större är en Ave Maria. 

— v — 


Mitt radband

Jag använde träpärlor, benpärlor, silkestråd (eller annan tråd), sax och nålar

 

Mitt material till mitt radband kommer från mina gömmor. Silket är över sedan jag gjorde ”Star Wars”-väskan, det är ett 36 trådigt blått silke i färgen ”Bluebelle”. De färgade pärlorna köpte jag på Medeltidsveckan 2011 och har inte hittat någon vettig användning för dem. Träpärlorna kanske du känner igen. De kommer ifrån radbandet på bilden längre upp i inlägget. För fem år sedan var jag i Rom med min familj och köpte då ett radband i Peterskyrkan. Kanske är helt fel att klippa sönder ett radband, men jag tror inte Gud blir ledsen eller arg om jag tar sönder ett radband för att göra ett nytt. Vi får hoppas det i alla fall. 

Mitt radband är av en ganska enkel modell. Jag tog dubbel tråd och pärlade upp tjugotvå pärlor, tjugo bruna träpärlor och två vita benpärlor. Sedan trädde jag tråden igenom korset och sedan upp tillbaka igenom pärlraden. Jag satte pärlorna hyfsat löst så att det går att flytta dem när jag räknar. Sen fäste jag tråden i den översta pärlan, det är det som syns i ändpärlan. 

— v —

Mer information

Dress Accessories, c.1150-c.1450 av Geoff Egan och Frances Pritchard

Categories: Blogg