Liten hätta till en bebis

Jag har i flera års tid sytt kläder till min bror Jonatan som då och då beställer ett nytt plagg. Nu har han kommit med ytterligare en beställning – och det är en stor sådan! Jag ska sy kläder till hela hans familj. Sambo Louise får låna mina kläder, men småtjejerna behöver egna. Alltså ska jag utrusta mina tre underbara brorsdöttrar med kläder. Jag är ”plaster” (plastfaster) till M som är 10 år och L som är 7. Sen är jag riktig faster till lilla E som föddes i mitten av juni. Det är lilla E som har fått Jonatan att vilja att vi ska sy kläder till flickorna så att de kan följa med honom på event. 


M och L behöver därför varsin särk, klänning, hätta och bälte. Kanske en liten väska var också. Lilla E behöver en liten kolt, coif och hätta. Mamma Louise klarar sig, hon är i samma storlek som jag och kan låna mina kläder. 

— v —

Men det här med barnkläder är en svår grej. Särskilt när du inte har barnen hos dig hela tiden så att du kan måtta dem eller har egna barn och vet hur de fungerar. Och när man inte vet hur det fungerar – då frågar man de som vet. Med hjälp av fina vänner (med väldigt fina bloggar) har jag en bra bild av vad jag ska göra och vad som kan vara värt att tänka på. Framför allt är det de här två inlläggen av Sarah (A most peculiar mademoiselle) som har hjälpt mig: Baby wool hood och Medieval baby clothes

Jag började med att göra en liten hätta till E. Den är gjord av bitar ur tyglådan, dels vinrött ylle i meltonull och sedan ett blått supertunt fint tyg som blev över när jag gjorde den rosa/blå klänningen. 

Den är gjord utifrån mina uppskattningar över hur stor den ska vara, och tråkigt nog är jag osäker på om den faktiskt kommer att passa. Dels för att den blev mindre än jag trott från början, och för att bebisar växer så det knakar när de är så små. Men vi får se, i annat fall kommer det väl små barn i syskon/kompiskretsen snart ändå. 

Det här med fodret var en svår fråga. Det stod mellan flera tyger jag hade, och det jag visste var att det måste vara jättemjukt för att inte E:s mjuka hud ska skadas. Men jag hittade detta ylle som är så mjukt så mjukt, så jag tror att det funkar. Jonatan och Louise får avgöra om det funkar. 

— v —

Det här projektet är så typiskt mig egentligen.

Otåligt – jag orkar inte vänta på exakta mått. 

Maniskt – jag slutade inte sy förrän jag var klar. 

Categories: Blogg