Colettes berättelse del 2

Domagna Fresca var ett lajv jag åkte på i April i år. Här kommer berättelsen och några bilder av vad som hände när jag var där.

————————- v ————————-

Madame satt på värdshuset så jag gick in och började prata med Ganaios angående vårt bröllop. Ganaios, som verkade tycka det var en bra idé ville att vi skulle prata om det, och det skulle vi göra. Men då exploderade Madame. Hon var vansinnig över mina fåniga och fjompiga påhitt och skällde och skällde på mig. 

Desire erbjöd sig då vänligen att gå ut med mig och tala mig tillrätta, något som Madame uppskattade. Så jag och Desire gick utanför värdshuset och hon fortsatte skälla på mig. Självklart var allt ett spel, och Desire och jag fick hålla oss för skratt för att inte avslöja oss. I själva verket ville ju Desire att jag skulle göra som jag ville, gifta mig eller inte göra det. 

Lite ledsamt var det när Desire skällt på mig. 

Snart hämtade Desire Madame för att hon skulle ”tala mig till rätta”. Så vi började gå mot avträdet för att inte upptäckas. Och då kom Ganaios, som en riddare fastän han var klädd i enkla kläder, och sa att han visst skulle vara med om jag skulle bli utskälld. Det var svårt att skrika och skälla på honom att han skulle försvinna, men han lydde och gick tillbaka in i värdshuset så vi kunde fortsätta våra diaboliska planer. 

Vi tog med Madame upp till avträdena och sen gjorde vi det. Det var lite tafatt, men jag har aldrig dödat någon innan. Desire tog tag i hennes armar och jag drog kniven och så gjorde jag det. Skar halsen av min faster. Efter släpade vi in kroppen i skogen och gömde den. Sedan tog vi madames blod och smetade på våra händer, vi tog jord och löv och skräpade ner våra kläder och sedan ställde vi oss, såg på varandra och skrek så högt vi kunde. Vi började gråta, bara tanken om att madame, vår älskade faster och moster var död hjälpte till. Snart var de hos oss, de väpnade gick rundor och de andra hjälpte oss in i Värdshuset. 

Alla i byn samlades i värdshuset och stämningen var upprörd. Från hörnet, där jag och Desire placerats i filtar, kunde vi se hur folk var oroliga och upprörda. Att vildar dödat madame framför våra ögon tycktes chocka alla. Och då steg han fram, den brenetiske riddaren, och föreslog att undantagstillstånd skulle gälla och att han skulle leda oss för att skydda oss mot vildarna. När ett samstämmigt Ja hördes från folket var det svårt att inte le, trots att jag spelade apatisk och ledsen. 

Jag pysslades om av Ganaios, han gav mig varm buljong och tvättade bort blodet från mina händer och tröstade mig. Det gjorde ont att vara så elak och ljuga för en person som jag tyckte om, men det var tvunget. 

Snart ställde sig den brenetiske riddaren upp och fullföljde sin del av avtalet när han friade till min kusin Fleur. Han gav henne samma makt som han själv redan hade, och vi hade fått som vi ville. Madame var borta och Signore, vår fiende, var utspelad. Vi hade vunnit första kampen, trots att vi inte hade några vapen. Vilket bara bevisar hur långt man kan komma med lite kvinnlig list… 

Fleur gav oss instruktioner… 

————————- v ————————-

Foto: Jan-Åke ”Ganaios” Fonnaland

Categories: Blogg